eastandaway

Halloj, har sitter man nu sista dagen i Paihia. Solen gor finbesok och oversvammningarna ar forsvunna. I morgon gar bussen tillbaka till Auckland och slutet pa var tid i Nya Zealand. Vid dessa tillfallaen kan man ju inte mer an reflektera over resan och vi har kommit att tanka pa sa manga olika uttalanden som sagts och vill dela med oss av nagra till er. Hoppas ni tycker att de ar lika komiska som vi!

Ullis, battambang. Hon kommer irriterat ut ur badrummet: Ah, jag tvattade fotterna sa lange att jag blev sa svettig att jag fick duscha hela kroppen!

Tysk resenar i The Catlins berattar varfor han har en tjej med sig i bilen: She missed her bus because I was distracting her...

Skylt: "Road closed due to Stoat attack". Vi gick for sakerhets skull runt...

Brasilianskorna vid Franz Joseph Glaciaren: Where is the ice mountain ...??

Paula skramd och upprord till sin mamma om nasproblemet: "Mamma jag trodde att jag hade andats in ett sjogras eller en blodigel!!" Mamma: Hahahahaha + vettig forklaring

Ledaren for en grupp amerikaner innan stigningen till Vulkanen: Guys, this must have been the hardest part...

Lisa kommenterar faglar ute vid albatrossarna: Den dar fladdermasen ser liten ut...

Ryssen till Paula innan fallskarmshoppningen: I usually drive the bus!

Lisa till balklanningsforsaljaren i Bangkok: "More blueish green" Han tar fram perfekt farg. Lisa forfarat: "No! It definitely needs to be more purple!"

I KL letandes efter Petronas Towers. Paula: "Den dar byggnaden kanske?" Lisa:"Nej det ska ju vara tva torn..."

Paula om The Petrified Forest: Var den sa radd att den stack!?

En fransk dam solar pa en foilefilt och en snall NZ man utrycker sig lite forsiktigt: Um, are you aware of the strong sun in NZ?

Paula konverserar med en Amerikan. Amerikanen: Will you do me a favour? Paula: Sure! Amerikanen: Go on a date with me! Paula: Ohum... oh... no... We have to.. oh... go to the library!

Paula till Lisa: Kande du jordbavningarn?! Lisa: Va!? Nej, vadda!?

Diverse kommentarer om maten vi lagade i forsta hyddan: "sag att ni saltade lite mycket!" "Kunde ni ata upp allt?" "Vad gjorde ni av det som blev over?" "Vad var det for grot ni at vid sidan av?" (vara linser...)

Den svenska gubben som redan pratat oavbrutet i en kvart utbrister till var forfaran: Jag skulle kunna beratta om varenda vik pa nordon!

Paula skryter over sin Engelska till en Engelsman: I'm happy i speak good English! Var kanadensiska van fnissar till och sager: Well, you say: I'm happy I speak English well actually... Paula: Aha...

Amerikansk turist i spagat pa en pansarvagn i Vietnam: It's for my Fb album, Keighla does the split in places!

Paula de senaste dagarna: Har Ylva verkligen inte sagt nagonting korkat... Nagra dagar senare: Jo haha nu vet jag!

Ylva efter att ha (med hjalp av Paula) forsokt tvatta bort randen fran vatdrakten:Det gar inte bort! Det ar solbranna!

Lisa minst fem ganger om dagen: Hmm jag borjar bli lite hungrig..

Lisa ofta: Fika?

Lisa vid tradtemplet efter att ha atit upp sin egen portion samt Ylva och Ullans rester: Paula... Ska inte du ata upp allt ditt ris?

Det finns sakert manga fler men just nu ar detta vad vi har att erbjuda!

Paula och Lisa

Auckland, NZs största stad hade vi mest hört negativt om. Det första intrycket var dock positivt, en känsla som höll i sig! Lördgen den 17e mars hade vi bestämt träff med vår Irländska vän Laura och hennes följeslagare Steffi. Vi trodde att vi skulle titta på en liten parad kl 11 och att det var bra att ha en grön detalj på sig. Det visade sig dock att St. Patricks day i Auckland var betydligt större än vad vi räknat med. De var grönt och peruker och kläder och smink och ... Vi drogs med i stämningen och inhandlade varsin grön hatt. Lisa en cowboyhatt och Paula ett plommonstop. Efter den stora paraden had Laura fortsatta planer för oss och det var nu dags för den Irländska frukosten. Det varsnarare ett dagmål! Efter det bar det av till hamnen där Volvo Ocean Race, som var i stadendenna helg, hade slagit ihop sitt firande med den gröna massan och det var mycket liv och rörelse. Vid det här lagen hade vi fattat vinken och klätt upp oss lite och införskaffade ansiktsmålningar för att passa in i galenskapen. Då vi umgicks med en riktig Irländarre var nästa stop för dagen The Irish Society of Auckland. Där fick vi se Riverdance klubben uppträda, festa på hamburgare och lyssna på irländsk musik. Känslan över festligheterna var ungefär som byfesterna i Morden i Midsommer ( om man bortser från alla mord). Kvällen avslutades med dans i den gröna massan nere i hamnen igen. Musiken var irländsk och Paula saknad sin fiol en aning. P Näsa dg utforskade vi Auckland i sig och spanade på det berömda Sky Tower. Vi försökte också planera vad vi skulle göra nästa dag. Vi ville gå påsurfkur men de ledde inga på måndagar. Då ville vi klättra men klättringsparken hade rasat samman. Vi gav upp och tog oss till en klätterhall inomhus redan samma eftermiddag och bestämde oss för att lämna Auckland nästa morgon. Klättringshallen var rolig, om än lite lekinspirerad... Vi had kul, utmanade oss och blev mycket trötta haha. Nästa morgom gick bussen upp till the Bay of Islands. Vi märkt på vägen att det regnade lite och ju längre norr ut vi kom destå fler åkrar hade förvandlats till sjöar! Det var värsta översvämmningen!! Ett tag sågdet ut som att vägarna tillbaka till Auckland skulle stänga... Nu verkar vädret ha dragit vidare söderut och vi har bestämt oss för att stanna i lugnt väder tills vi vet mer. Kommer solen fram blir det strandhäng i morgon. Hoppas! Nästa morgon gick bussen upp till the bay of islands

Tiden går snabbt när man har roligt och vi är nu långt upp på nordön med massor av erfarenheter i bagaget. Sen sist vi skrev tog vi färjan till Windy Welly, alltså Wellington, landets huvudstad. Staden bjöd på bra väder och vi båda var otroligt positiva över stadens avslappnade atmosfär. Här fanns parker, mysiga cafeer, en vacker hamn och trevliga promenadstråk!

Vi anlände i staden en lördag och tillsammans med vår Irländska vän   Laura besökte vi en sofistikerad bar, något som enligt Lonely Planet skulle vara ett måste i den kultiverade huvudstaden. Det blev en trevlig kväll med mycket (enligt Paula svårförstådd) ironisk Irländsk humor.

Morgonen därpå var det dags för Nationalmuseet. En stor hit, bokstavligen. Hela 6 våningar och dessutom en fejkad inhemsk skog runt hela byggnaden. Vi lärde oss massor! Särskilt om jordbävningar och vulkaner. Efter att vi unnat oss en lyxigare lunch i hamnen skiljdes våra vägar åt. Lisa tog en stadspromenad och slog sig ner i några parker med en chokladglass och en bra bok. Paula tog bergbanan till de botaniska trädgårdarna där hon lät sig själv gå vilse så pass mycket som en gammal orienterare låter sig gå vilse. Sedan blev hon besviken när hon vandrat till regeringsbyggnaden. En känd träbyggnad som visade sig vara av sten. Paula gick till och med fram till fasaden och knackade på den. Kostymnissarna tittade skumt på den konstiga turisten i silvertejpad regnjacka...

Nästa morgon bar det av mot Turangi efter att nästan ha missat bussen. Här förberedde vi oss för strapatsen Tongariro Alpine Crossing morgonen därpå. Vi hade planerat att lägga in en extra sidotur upp på berget Ngauruhoe, världsberömt för sin roll som Mount Doom i Sagan om Ringen filmerna. Alarmet ringde tidigt och i gryningen anlände bussen till nationalparken. Vägen upp på den 2200 m höga vulkanen var tuff men väl på toppen kunde man njuta av utsikt ända till Mount Egmont ute vid kusten! När en fransman plockade upp en gyllene ring och ville att vi skulle hjälpa honom med sin fotografering tänkte vi att det hade gått lite för långt ... Men att se den enorma kratern och röken som steg från bergssidorna gjorde klättringen mycket spännande. Efter vulkanen anslöt vi oss till den vanliga stigen genom det karga lavalandskapet och plötsligt var inga uppförsbackar jobbiga. Vi vandrade förbi en stor röd vulkankrater, passerade klarblå sjöar och vandrade över rykande gräsklädda sluttningar innan vi efter 8,5 timmar klarat av strapatser. Vi var ytterst nöjda med oss själva!

Nästa destination var svavelstaden Rotorua. Vi hade hört att den skulle lukta mycket illa och förberedde oss på det värsta. Vi blev dock positivt överraskade och kunde "njuta" av gejsrar, kokande gyttjepölar och ångande grottor under strålande solsken med varsin glass i handen. Vi hade också möjligheten att ta del av en Maoriföreställning inkluderat den kända Hakan. Det var mycket intressant men alltid svårt att veta vad som är genuint och vad som är show. Kanske använde man inte gitarrer förr i tiden? Föreställningen hade kanske verkar mer genuin om inte alla japaner hade fotat allt som rörde på sig ... Som en bra avslutning på besöket av Te Puia fick vi också se Kiwifågeln i sovande tillstånd. Mycket söta pälsbollar!

Efter att ha lämnat den väldoftande staden Rotorua hamnade vi i Waitomo där vi redan samma eftermiddag fick plats på en grotttur. Målet var att iklädd våtdräkt och hjälm flyta runt på en gummiring i grottornas mörker medan man beundrade en himmel av lysmaskar. I turen ingick också krälande i trånga gångar, vattenfallshopp baklänges med ringen på baken samt ålande under själva vattenfallet. Trötta, glada och frusna bjöds vi på tomatsoppa och bagles efter äventyret. Paula måste bara berätta här att hon tyckte att det var mycket komiskt att Lisa fick agera exempel inför hela gruppen om hur man hoppade vattenfall hehe ... Hon var ett bra strorögt exempel!

Nu är planerna att ta oss norröver till den stora staden Auckland. Vi har lite chockat insett att vi är inne på våra 10 sista dagar här på Nya Zeeland och tänker spendera dem på bästa möjliga sätt.

Puss och kram

Paula och Lisa

...

Veckans nya idrottsupplevelse: Kajakhajk
Veckans stinkbomb: Var frysvaska Maggan som nu fatt bada.
Veckans adrenalinkick: Fallskarmshoppningen i Queenstown
Vecknas glass: Patagonia alla smaker
Veckans otursurk: Var Japanska van Taka som tappade bort nyckel och fick betala for den. Vi hittade den sedan i laset...
Veckans mest ihoptrollade matratt: Ris med bakade bonor kokta med majs och morotter. Denna ratt i hard konkurrens av ketchup wrapsen pa hajken.
Veckans kandis: Han som spelar in Nya Zeelandska aventyrsfilmen for turister och bodde pa samma hostel som vi i Abel Tasman.
Veckans upptackt: Den enorma samnling nagellack som Ulan skankt Paula och som hittades forst nu. Tack Ullan!
Veckans underhallare: De svenska gycklarna som bjod pa sta pa axlarna konster, sang och ihopdiktade sagor.
Veckans cirkletavlingsvinnare: Delfinen!
Veckans storsa leenden: Paula och Lisa pa det svenska cafeet. Det gav oss till och med ett par gratis kringlor. Veckans solbranna: Var nya sota van Josefina som somnat med halva ansiktet mot solen pa Bondi Beach. We say no more...
Veckans dodsfall: Lisas Raybans-brillor som hon forst klev pa och som Paula sen sprackte glaset pa under lagningsforsoket...
Veckans kommentar: Var Brasilianska van om glaciaren: "Where is the ice mountain!?"
Vecknas konstigaste yrke: Mannen som jobbade som dykare pa laxodling med att hova upp doda laxar...
Veckans lyxigaste: Bubbelpoolen pa hostellet i kaikoura. Mys!

Kaikoura, delfinstaden! Har skulle vi simma med delfiner, nagot som pa forhand var ett av resans mest spannande mal. Vi begav oss till delfincentret kl halv 9 pa morgonen valdigt peppade och forvantansfulla. Paula (som ar en klen svensk) var nervos da vattnet sag kallt ut. Lisa var nervos da vattnet sag vagit ut. Hon tog dubbla doser av sjosjukepiller... Pa delfincentret blev vi utrustade med vatdrakt (Paula lugnade ner sig eftersom det var den tjockaste vatdrakt hon last om under dykkursen och borde vara varm), fenor, snorkel och cyklop. Sen bar det av med buss och bat ut till delfinernas territorium. Det var galet manga delfiner! Pa given signal hoppade alla simmare i havet (Vi hade for lange sedan blandat ihop varandra med de andra vatdraktkladda simmarna) och borjade sjunga delfinsanger genom snorkeln for att locka till sig delfiner. Det lat inte klokt och Paula skrattade sa mycket at fenomenet att hon fick kallsup! Delfinerna kom dock och vi fick simma med dem pa bara nagra decimeters avstand. Ett annat satt att locka till sig delfinernas uppmarksamhet var att simma i cirklar med dem. Vi fick simma med de fantastiska djuren inte mindre an fem ganger!! Vid det laget hade vi tavlat i cirkelsimning sa manga ganger att vi var aldeles yra vilket ledde till att vi bada blev jattesjosjuka pa baten. Lisa botade sin sjosjuka med att somna pa banken (Eller gjorde den dubbla dosen piller susen?) Den klena svensken Paula fros sa hon hoppade och pga sjosjukan fick hon anda sitta ute pa dack. Guiden tog hand om Paula och virade in henne i en stor filt och matade henne med kakor och varm choklad. Detta gjorde ocksa susen.

Nu ar tiden pa sydon slut och vi sover en sista natt i Picton innan farjan tar oss till huvudstaden Wellington for nya aventyr pa nordon i morgon formiddag.

Paula och Lisa

Golden Bay, over kullen sa att saga. Det ar inte manga som prioriterar denna del av Nyz Zeeland hogt pa sin reselista och just darfor var vi fast beslutna att vi skulle dit. Ett beslut vi inte kom att angra.

Pa vagen over kullen, mount Takaka, fick vi mojlighet att stanna vid The Source of the Riwaka River. Haftigt! Floden liksom bara dok upp ur en grotta i berget och plotsligt var det jattemycket vatten. Lisa holl pa att forsvinna ner i grottan nar hon lekte modell framfor Paulas nya kamera. Det var laskigt! Vi fick sedan se de friskaste sotvatten kallorna i hela varlden och Paula bestamde sig (For kanske 10 gangen denna resa) for att detta var stallet hon skulle bo pa om hon var en and. vattnet var sa klart att man nastan inte sag det!

Staden Takaka i Golden Bay var ytterst "Hippiefierad". Pa gransen till komiskt. Sag man en parson utan dreads var det snarare ett undantag och till och med de rullstolsburna mannen pa restaurangen vi kakade pizza pa hade Alibaba brallor och dreads. Takaka var sakert en fin stad men for oss lockade udden Farewell Spit mer och resan forsatte. Vid det har laget hade vi stiftat bekantskap med tva personer (Sjalvklart hade de dreads...). Ytterst otippat var de Svenskar och forsorjde sig som gycklare. Trevliga typer som hangde med till udden. Dar var det oken med hav pa bada sidor. Vi vandrade lange i sanden och pa stranden kunde man hitta valskellet. De luktade forfarligt illa... Men det var otroligt haftigt om man bortsag fran valen och vi passade pa attt bada. Vi besokte ocksa Wairiki beach med sina magiska klippor som skot upp ur havet. Vackrare an vackrast och ett till dopp var ett faktum!

Pa den lokala puben Mussles In besokte vi vara vanner Izzie och Sam som vi traffade i Vietnam. De tyckte att det var sa roligt att aterse oss att vi blev bjudna pa middag hemma hos dem. De hade katt sa Paula var glad! Maten var ocksa mycket god och vi hade en trevlig kvall tillsammans.

Innan vi dagen dar pa lamnade Golden Bay vaknade vi till en "fantastologisk" soluppgang! Verkligen basta nagonsin med vackra Golden Bay i alla mojliga farger.

Paula och Lisa

Vi har inte skilt oss! Dock hade nog fransmannen gjort det om de inte blivit varnade i forvag...

Forst en liten resume: Efter Queenstown tog vi oss upp till dess lillebror Wanaka. Dar drabbades vi av allvarlig forkylning. Den botades pa basta satt genom att tillbringa manga timmar pa stranden, ata apelsiner och dricka mycket te. Vi kunde knappt sluta tanka pa var fallskarmsfard och citerade ideligen Ryssen och tittade pa Lisas foton. Sedan fick vi nog av strandhanget (Sarskilt Paula och Lisas hogra sida fick nog av stranden...) och vi begav oss mot kallare trakter. Vi stannade en natt i den lilla byn Franz Joseph dar vi besokte det stora tusistmalet; Glaciaren! Det var coolt, kallt och vilt. Sjalvklart tog vi som goda svenskar fikapaus och beundrade naturens underverk medan vi smulade Mariekex pa stenarna. Den sedan radande farden upp langs vastkusten var magisk och vart stopp vid Punakaiki Pancake Rocks var mycket blasigt! Det Paulas mamma skulle kallat svulfo (sant dar vitt som bildas av vagor) blaste runt som sno och var brasilianska vans sjal blev fiskmat. Efter en lang dag langs vastkusten nadde vi slutligen Nelson dar vi stannade 2 natter for att samla kraft och planera framtiden. Planeringen gjordes pa ett svenskt cafe. Det var lite pinsamt att vi blev sa glada over att aterse kanelbullar, pepparkakor och chokladbollar men det var valdigt gott. Vi hann nog smaka hela sortimentet innan vi planerat fardigt da de snallt bad oss ga eftersom det var stangdags... Detta var vad vi kom fram till: Vi skulle hyra en Kajak!

Vi begav oss till Marahau dar vi pa en bondgard (Det var ett hostel Mamma!!) med hons och ander laddade upp for var livs forsta kajakhajk. Paula som tankte att vi skulle pa fikautflykt pa ett platt hav och att detta inte skulle vara jobbigt tog inte det har med uppladdningen sa allvarligt. Lisa daremot hamstrade kolhydrater i form av pasta pesto (igen..). Vi fick en serios genomgang av en mycket otrevlig man av hur man hanterade kajakerna i alla situationer. Att han var sa irriterad kan mojligtvis berott pa de 6 fransmannen i var grupp, varav 2 valde att komma en halvtimme for sent och sen inte forsta sa mycket engelska... Han kallade kajakerna for skilsmassofordon eftersom den bak skulle styra och den fram bestamma tempot. De 3 franska paren delade snabbt upp sig sa att ingen skulle behova paddla med sin partner. (Denna separation ledde till massor med kyssar kajakerna emellan mitt pa havet...) Vi litade daremot till var samarbetsformaga och satte oss i samma kajak.

Det gick prima! Vi var uppenbarligen valdiga talanger pa att paddla kajak. Abel Tasman National Park var vacker och vara lunchpauser ensamma pa paradisstrander med turkost vatten var ofta for bra for att vara sanna. Vi hade dock inte forstatt att vi under var forsta dag planerat (ovetetande) att ta oss igenom The Mad Mile... Den blasigaste och vagigaste och klippigaste delen av Abel Tasman. Paula som plotsligt fick uppleva att havet visst kunde vara kuperat och valdigt intensivt kampade hart och angrade att hon atit for lite pasta pesto... Med gemensam kamparglod och viljestyrka kryssade vi oss igenom klipporna och tog skydd pa ytterligare en paradisstrand. Vid narmare koll pa kartan insag vi att vi hade passerat nastan hela den galna milen och genast fick vi nya krafter att ta oss runt udden och in i Anchorage bay. Dar hade vi bokat in oss pa ett flytande hostel med inkluderad barbeque och frulle. Det var nice! Dock platsade vi kanske inte bland de ovriga lyxiga resenarerna som var vana vid fardigserverad middag och att inte behova diska. Vi sag det som en himmelsk lyx!

Nasta morgon var vadret prima och vi vaknade upp med forvanansvart lite traningsvark i armarna. Det svaraste var att fa ut kajaken ur skogen dar den overnattat. Nar vi val klarat det gjorde vi en elegant igangsattning fran stranden och paddlade ivag. Vi paddlade sa fort att till och med orienterar Paula tvivlade pa att hon laste kartan ratt. Helt plotsligt var vi framme for dagen, snabbare an beraknad tid for erfarna kajakare. Naturliga talanger som sagt! Vi unnade oss bad och Lunch (Wraps med ketchup eftersom vi glomt resten av fyllningen pa baten...). Sedan provade vi pa det spannande fenomenet vattentaxi tillbaks till Marahau. Vi hade inte bokat sa vid varje anblick av bat hoppade vi och vinkade som galningar till ett foretag sag oss och korde in till stranden. Det var roligt att aka snabb bat! Na rvi kommit i land forsatte baten att aka och vi insag att vi pa nagot satt hamnat pa en slapkarra, Vattentaxin var ett spannande fenomen som sagt. Vi fick skjuts anda fram till vart gamla kycklinghostel dar vi tog vart resterande pick och pack och tog oss tillbaka till civilisationen. (Om ni undrar vad som hande med kajaken, sa blev den ocksa hamtad av en vattentaxi senare).

Nu ar vara planer att njuta av sista tiden pa sydon och idag ge oss av upp mot Golden Bay och Farwell Split!

//Lisa och Paula

PS. Lisa ar lite besviken over att hon inte fatt nagra vasaloppsrapporteringar fran paret Bjork. Hoppas allt gatt bra! DS.