En ny veckas äventyr
Tiden går snabbt när man har roligt och vi är nu långt upp på nordön med massor av erfarenheter i bagaget. Sen sist vi skrev tog vi färjan till Windy Welly, alltså Wellington, landets huvudstad. Staden bjöd på bra väder och vi båda var otroligt positiva över stadens avslappnade atmosfär. Här fanns parker, mysiga cafeer, en vacker hamn och trevliga promenadstråk!
Vi anlände i staden en lördag och tillsammans med vår Irländska vän Laura besökte vi en sofistikerad bar, något som enligt Lonely Planet skulle vara ett måste i den kultiverade huvudstaden. Det blev en trevlig kväll med mycket (enligt Paula svårförstådd) ironisk Irländsk humor.
Morgonen därpå var det dags för Nationalmuseet. En stor hit, bokstavligen. Hela 6 våningar och dessutom en fejkad inhemsk skog runt hela byggnaden. Vi lärde oss massor! Särskilt om jordbävningar och vulkaner. Efter att vi unnat oss en lyxigare lunch i hamnen skiljdes våra vägar åt. Lisa tog en stadspromenad och slog sig ner i några parker med en chokladglass och en bra bok. Paula tog bergbanan till de botaniska trädgårdarna där hon lät sig själv gå vilse så pass mycket som en gammal orienterare låter sig gå vilse. Sedan blev hon besviken när hon vandrat till regeringsbyggnaden. En känd träbyggnad som visade sig vara av sten. Paula gick till och med fram till fasaden och knackade på den. Kostymnissarna tittade skumt på den konstiga turisten i silvertejpad regnjacka...
Nästa morgon bar det av mot Turangi efter att nästan ha missat bussen. Här förberedde vi oss för strapatsen Tongariro Alpine Crossing morgonen därpå. Vi hade planerat att lägga in en extra sidotur upp på berget Ngauruhoe, världsberömt för sin roll som Mount Doom i Sagan om Ringen filmerna. Alarmet ringde tidigt och i gryningen anlände bussen till nationalparken. Vägen upp på den 2200 m höga vulkanen var tuff men väl på toppen kunde man njuta av utsikt ända till Mount Egmont ute vid kusten! När en fransman plockade upp en gyllene ring och ville att vi skulle hjälpa honom med sin fotografering tänkte vi att det hade gått lite för långt ... Men att se den enorma kratern och röken som steg från bergssidorna gjorde klättringen mycket spännande. Efter vulkanen anslöt vi oss till den vanliga stigen genom det karga lavalandskapet och plötsligt var inga uppförsbackar jobbiga. Vi vandrade förbi en stor röd vulkankrater, passerade klarblå sjöar och vandrade över rykande gräsklädda sluttningar innan vi efter 8,5 timmar klarat av strapatser. Vi var ytterst nöjda med oss själva!
Nästa destination var svavelstaden Rotorua. Vi hade hört att den skulle lukta mycket illa och förberedde oss på det värsta. Vi blev dock positivt överraskade och kunde "njuta" av gejsrar, kokande gyttjepölar och ångande grottor under strålande solsken med varsin glass i handen. Vi hade också möjligheten att ta del av en Maoriföreställning inkluderat den kända Hakan. Det var mycket intressant men alltid svårt att veta vad som är genuint och vad som är show. Kanske använde man inte gitarrer förr i tiden? Föreställningen hade kanske verkar mer genuin om inte alla japaner hade fotat allt som rörde på sig ... Som en bra avslutning på besöket av Te Puia fick vi också se Kiwifågeln i sovande tillstånd. Mycket söta pälsbollar!
Efter att ha lämnat den väldoftande staden Rotorua hamnade vi i Waitomo där vi redan samma eftermiddag fick plats på en grotttur. Målet var att iklädd våtdräkt och hjälm flyta runt på en gummiring i grottornas mörker medan man beundrade en himmel av lysmaskar. I turen ingick också krälande i trånga gångar, vattenfallshopp baklänges med ringen på baken samt ålande under själva vattenfallet. Trötta, glada och frusna bjöds vi på tomatsoppa och bagles efter äventyret. Paula måste bara berätta här att hon tyckte att det var mycket komiskt att Lisa fick agera exempel inför hela gruppen om hur man hoppade vattenfall hehe ... Hon var ett bra strorögt exempel!
Nu är planerna att ta oss norröver till den stora staden Auckland. Vi har lite chockat insett att vi är inne på våra 10 sista dagar här på Nya Zeeland och tänker spendera dem på bästa möjliga sätt.
Puss och kram
Paula och Lisa
Vi anlände i staden en lördag och tillsammans med vår Irländska vän Laura besökte vi en sofistikerad bar, något som enligt Lonely Planet skulle vara ett måste i den kultiverade huvudstaden. Det blev en trevlig kväll med mycket (enligt Paula svårförstådd) ironisk Irländsk humor.
Morgonen därpå var det dags för Nationalmuseet. En stor hit, bokstavligen. Hela 6 våningar och dessutom en fejkad inhemsk skog runt hela byggnaden. Vi lärde oss massor! Särskilt om jordbävningar och vulkaner. Efter att vi unnat oss en lyxigare lunch i hamnen skiljdes våra vägar åt. Lisa tog en stadspromenad och slog sig ner i några parker med en chokladglass och en bra bok. Paula tog bergbanan till de botaniska trädgårdarna där hon lät sig själv gå vilse så pass mycket som en gammal orienterare låter sig gå vilse. Sedan blev hon besviken när hon vandrat till regeringsbyggnaden. En känd träbyggnad som visade sig vara av sten. Paula gick till och med fram till fasaden och knackade på den. Kostymnissarna tittade skumt på den konstiga turisten i silvertejpad regnjacka...
Nästa morgon bar det av mot Turangi efter att nästan ha missat bussen. Här förberedde vi oss för strapatsen Tongariro Alpine Crossing morgonen därpå. Vi hade planerat att lägga in en extra sidotur upp på berget Ngauruhoe, världsberömt för sin roll som Mount Doom i Sagan om Ringen filmerna. Alarmet ringde tidigt och i gryningen anlände bussen till nationalparken. Vägen upp på den 2200 m höga vulkanen var tuff men väl på toppen kunde man njuta av utsikt ända till Mount Egmont ute vid kusten! När en fransman plockade upp en gyllene ring och ville att vi skulle hjälpa honom med sin fotografering tänkte vi att det hade gått lite för långt ... Men att se den enorma kratern och röken som steg från bergssidorna gjorde klättringen mycket spännande. Efter vulkanen anslöt vi oss till den vanliga stigen genom det karga lavalandskapet och plötsligt var inga uppförsbackar jobbiga. Vi vandrade förbi en stor röd vulkankrater, passerade klarblå sjöar och vandrade över rykande gräsklädda sluttningar innan vi efter 8,5 timmar klarat av strapatser. Vi var ytterst nöjda med oss själva!
Nästa destination var svavelstaden Rotorua. Vi hade hört att den skulle lukta mycket illa och förberedde oss på det värsta. Vi blev dock positivt överraskade och kunde "njuta" av gejsrar, kokande gyttjepölar och ångande grottor under strålande solsken med varsin glass i handen. Vi hade också möjligheten att ta del av en Maoriföreställning inkluderat den kända Hakan. Det var mycket intressant men alltid svårt att veta vad som är genuint och vad som är show. Kanske använde man inte gitarrer förr i tiden? Föreställningen hade kanske verkar mer genuin om inte alla japaner hade fotat allt som rörde på sig ... Som en bra avslutning på besöket av Te Puia fick vi också se Kiwifågeln i sovande tillstånd. Mycket söta pälsbollar!
Efter att ha lämnat den väldoftande staden Rotorua hamnade vi i Waitomo där vi redan samma eftermiddag fick plats på en grotttur. Målet var att iklädd våtdräkt och hjälm flyta runt på en gummiring i grottornas mörker medan man beundrade en himmel av lysmaskar. I turen ingick också krälande i trånga gångar, vattenfallshopp baklänges med ringen på baken samt ålande under själva vattenfallet. Trötta, glada och frusna bjöds vi på tomatsoppa och bagles efter äventyret. Paula måste bara berätta här att hon tyckte att det var mycket komiskt att Lisa fick agera exempel inför hela gruppen om hur man hoppade vattenfall hehe ... Hon var ett bra strorögt exempel!
Nu är planerna att ta oss norröver till den stora staden Auckland. Vi har lite chockat insett att vi är inne på våra 10 sista dagar här på Nya Zeeland och tänker spendera dem på bästa möjliga sätt.
Puss och kram
Paula och Lisa
Kommentarer
Postat av: Mamma S
Oj vad ni hinner med mycket, det är många upplevelser och intryck. Jag tror att ni själva kommer att ha mycket utbyte av den här bloggen efteråt, som en resedagbok full av minnen!!
Jag är glad att ni har det så bra, men längtar efter att ni ska komma hem! Många kramar till er båda!!
+
Trackback
