eastandaway

Efter ganska många dagar i hettan var vi otroligt lättade när vi klev ur bussen i vackra Dalat med sitt svala klimat. Vi hade hört att Peace Café skulle vara nice och tog därför in på Peace hotel i ett rum med balkong!! Precis som vi gjort större delen av resan bodde vi alla fyra i samma rum, och det var mycket mysigt såklart.

Första dagen i staden besökte vi arkitektmiraklet Crazy House. Det är designat av en mycket känd kvinnlig designer som vi tyvärr glömt namnet på, men hon kom från Dalat i alla fall. Vi klättrade runt och tittade på rummen med kängurur och träd och spindlar, och kände oss som tioåringar på ett nöjesfält. Sedan träffade Paula två tysktalande män och övade tyska medan de alla tre vandrade runt den lilla sjön i Dalat.
Miljön i Dalat är bergig och vacker och utstrålar aktivitet. Självklart drogs vi med av omgivningen och dag två upptäckte vi en Gondolbana som gick till en vacker sjö. Där åt vi picknick, spelade tichu och njöt av naturen medan vi laddade för nästa dags stora prövning.

Dag tre var nämligen dagen då vi skulle bestiga Lang Biang Mountain, det högsta berget i omgivningen. Vi gick upp tidigt och tog en taxi till bergsfoten. Sedan började vandringen. I början var gick vandrigsleden på en vandringsstig som låg i solen med tallskog omkring, vilket gjorde att det kändes nästan som att vi var hemma i Sverige. Men så fort som asfalten tog slut förändrades naturen som genom ett trollslag, och vi befann oss plötsligt i en vietnamesisk djungel. Både vegitation och det djurliv som vi kunde höra var imponerande. Samtidigt började det branta på ordentligt, och trots att vi numera var i djungelns skugga var vi tvungna att ta vattenpauser oftare. Efter ca två och en halvtimmes trekking hade vi avverkat de åttahundra höjd eterns och befann oss uppe på toppen, 2167 meter över havet. Det var en mäktig känsla, det kunde till och med Ullan intyga, gruppens expert som gjort en åttadagarstrekk i Nepal. Bergstoppen nådde precis över trädgränsen, så vi hade en fantastisk utsikt över hela Dalat och omkringliggande landskap. Uppe på toppen tog vi en välförtjänt snackspaus, och Lisa firade gruppens framgång med att göra en spagathandvolt.

Sedan tog vi oss an ner vägen, som vi hade fasat lite för pga de branta och hala trappstegen. Djungeldelen gick mycket bra, men när vi kom ner till asfaltsdelen så kom det. Regnet. Regnet med stort R. På bara några sekunder var vi genomblöta, och då var det inte så mycket att göra åt saken. Det var bara att gå den knappa timmen som var kvar tills vi var nere vid bergets start. Vi var kort sagt dygnsura när vi var framme. Då var det himla skönt att snabbt få tag på en taxi, komma hem till hotellrummet och ta en varmdusch.

Denna kväll var den sista kvällen som vi alla fyra tillbringade tillsammans. Det firade vi såklart efter bästa förmåga. Vi lyxade till det med jordgubbar (odlade i Dalat såklart), salta kex, charader, jordgubbsvin, finmiddag på Peace Café och Tichuturnering. Resans slutgiltiga tichumästare blev Paula & Ullis!
Kvällen var mycket mysig, och ett värdigt avslut för vår tid tillsammans.

Ylva och Ullis gav sig iväg tidigt imorse, mot nya äventyr. Lisa och Paula har tagit en lugn dag på Peace café och laddat batterierna inför det som komma skall. Nu väntar nattbuss tillbaka till Saigon, och därifrån ska vi flyga till Kuala Lumpur. Så dagens uppgift var att hitta en skrivare och skriva ut biljetten, och den uppgiften klarade vi med bravur. Vi har även hunnit med diverse Skypedejter, ätit god mat, lyxar till det med glass, och träffat ett mycket trevligt norsk/hebreiskt/kanadensiskt gäng som vi spenderade tid med. Så nu känner vi oss redo för ännu ett resdygn. På återhörande! /Lisa & Paula