Skilsmassofordonet
Vi har inte skilt oss! Dock hade nog fransmannen gjort det om de inte blivit varnade i forvag...
Forst en liten resume: Efter Queenstown tog vi oss upp till dess lillebror Wanaka. Dar drabbades vi av allvarlig forkylning. Den botades pa basta satt genom att tillbringa manga timmar pa stranden, ata apelsiner och dricka mycket te. Vi kunde knappt sluta tanka pa var fallskarmsfard och citerade ideligen Ryssen och tittade pa Lisas foton. Sedan fick vi nog av strandhanget (Sarskilt Paula och Lisas hogra sida fick nog av stranden...) och vi begav oss mot kallare trakter. Vi stannade en natt i den lilla byn Franz Joseph dar vi besokte det stora tusistmalet; Glaciaren! Det var coolt, kallt och vilt. Sjalvklart tog vi som goda svenskar fikapaus och beundrade naturens underverk medan vi smulade Mariekex pa stenarna. Den sedan radande farden upp langs vastkusten var magisk och vart stopp vid Punakaiki Pancake Rocks var mycket blasigt! Det Paulas mamma skulle kallat svulfo (sant dar vitt som bildas av vagor) blaste runt som sno och var brasilianska vans sjal blev fiskmat. Efter en lang dag langs vastkusten nadde vi slutligen Nelson dar vi stannade 2 natter for att samla kraft och planera framtiden. Planeringen gjordes pa ett svenskt cafe. Det var lite pinsamt att vi blev sa glada over att aterse kanelbullar, pepparkakor och chokladbollar men det var valdigt gott. Vi hann nog smaka hela sortimentet innan vi planerat fardigt da de snallt bad oss ga eftersom det var stangdags... Detta var vad vi kom fram till: Vi skulle hyra en Kajak!
Vi begav oss till Marahau dar vi pa en bondgard (Det var ett hostel Mamma!!) med hons och ander laddade upp for var livs forsta kajakhajk. Paula som tankte att vi skulle pa fikautflykt pa ett platt hav och att detta inte skulle vara jobbigt tog inte det har med uppladdningen sa allvarligt. Lisa daremot hamstrade kolhydrater i form av pasta pesto (igen..). Vi fick en serios genomgang av en mycket otrevlig man av hur man hanterade kajakerna i alla situationer. Att han var sa irriterad kan mojligtvis berott pa de 6 fransmannen i var grupp, varav 2 valde att komma en halvtimme for sent och sen inte forsta sa mycket engelska... Han kallade kajakerna for skilsmassofordon eftersom den bak skulle styra och den fram bestamma tempot. De 3 franska paren delade snabbt upp sig sa att ingen skulle behova paddla med sin partner. (Denna separation ledde till massor med kyssar kajakerna emellan mitt pa havet...) Vi litade daremot till var samarbetsformaga och satte oss i samma kajak.
Det gick prima! Vi var uppenbarligen valdiga talanger pa att paddla kajak. Abel Tasman National Park var vacker och vara lunchpauser ensamma pa paradisstrander med turkost vatten var ofta for bra for att vara sanna. Vi hade dock inte forstatt att vi under var forsta dag planerat (ovetetande) att ta oss igenom The Mad Mile... Den blasigaste och vagigaste och klippigaste delen av Abel Tasman. Paula som plotsligt fick uppleva att havet visst kunde vara kuperat och valdigt intensivt kampade hart och angrade att hon atit for lite pasta pesto... Med gemensam kamparglod och viljestyrka kryssade vi oss igenom klipporna och tog skydd pa ytterligare en paradisstrand. Vid narmare koll pa kartan insag vi att vi hade passerat nastan hela den galna milen och genast fick vi nya krafter att ta oss runt udden och in i Anchorage bay. Dar hade vi bokat in oss pa ett flytande hostel med inkluderad barbeque och frulle. Det var nice! Dock platsade vi kanske inte bland de ovriga lyxiga resenarerna som var vana vid fardigserverad middag och att inte behova diska. Vi sag det som en himmelsk lyx!
Nasta morgon var vadret prima och vi vaknade upp med forvanansvart lite traningsvark i armarna. Det svaraste var att fa ut kajaken ur skogen dar den overnattat. Nar vi val klarat det gjorde vi en elegant igangsattning fran stranden och paddlade ivag. Vi paddlade sa fort att till och med orienterar Paula tvivlade pa att hon laste kartan ratt. Helt plotsligt var vi framme for dagen, snabbare an beraknad tid for erfarna kajakare. Naturliga talanger som sagt! Vi unnade oss bad och Lunch (Wraps med ketchup eftersom vi glomt resten av fyllningen pa baten...). Sedan provade vi pa det spannande fenomenet vattentaxi tillbaks till Marahau. Vi hade inte bokat sa vid varje anblick av bat hoppade vi och vinkade som galningar till ett foretag sag oss och korde in till stranden. Det var roligt att aka snabb bat! Na rvi kommit i land forsatte baten att aka och vi insag att vi pa nagot satt hamnat pa en slapkarra, Vattentaxin var ett spannande fenomen som sagt. Vi fick skjuts anda fram till vart gamla kycklinghostel dar vi tog vart resterande pick och pack och tog oss tillbaka till civilisationen. (Om ni undrar vad som hande med kajaken, sa blev den ocksa hamtad av en vattentaxi senare).
Nu ar vara planer att njuta av sista tiden pa sydon och idag ge oss av upp mot Golden Bay och Farwell Split!
//Lisa och Paula
PS. Lisa ar lite besviken over att hon inte fatt nagra vasaloppsrapporteringar fran paret Bjork. Hoppas allt gatt bra! DS.
Forst en liten resume: Efter Queenstown tog vi oss upp till dess lillebror Wanaka. Dar drabbades vi av allvarlig forkylning. Den botades pa basta satt genom att tillbringa manga timmar pa stranden, ata apelsiner och dricka mycket te. Vi kunde knappt sluta tanka pa var fallskarmsfard och citerade ideligen Ryssen och tittade pa Lisas foton. Sedan fick vi nog av strandhanget (Sarskilt Paula och Lisas hogra sida fick nog av stranden...) och vi begav oss mot kallare trakter. Vi stannade en natt i den lilla byn Franz Joseph dar vi besokte det stora tusistmalet; Glaciaren! Det var coolt, kallt och vilt. Sjalvklart tog vi som goda svenskar fikapaus och beundrade naturens underverk medan vi smulade Mariekex pa stenarna. Den sedan radande farden upp langs vastkusten var magisk och vart stopp vid Punakaiki Pancake Rocks var mycket blasigt! Det Paulas mamma skulle kallat svulfo (sant dar vitt som bildas av vagor) blaste runt som sno och var brasilianska vans sjal blev fiskmat. Efter en lang dag langs vastkusten nadde vi slutligen Nelson dar vi stannade 2 natter for att samla kraft och planera framtiden. Planeringen gjordes pa ett svenskt cafe. Det var lite pinsamt att vi blev sa glada over att aterse kanelbullar, pepparkakor och chokladbollar men det var valdigt gott. Vi hann nog smaka hela sortimentet innan vi planerat fardigt da de snallt bad oss ga eftersom det var stangdags... Detta var vad vi kom fram till: Vi skulle hyra en Kajak!
Vi begav oss till Marahau dar vi pa en bondgard (Det var ett hostel Mamma!!) med hons och ander laddade upp for var livs forsta kajakhajk. Paula som tankte att vi skulle pa fikautflykt pa ett platt hav och att detta inte skulle vara jobbigt tog inte det har med uppladdningen sa allvarligt. Lisa daremot hamstrade kolhydrater i form av pasta pesto (igen..). Vi fick en serios genomgang av en mycket otrevlig man av hur man hanterade kajakerna i alla situationer. Att han var sa irriterad kan mojligtvis berott pa de 6 fransmannen i var grupp, varav 2 valde att komma en halvtimme for sent och sen inte forsta sa mycket engelska... Han kallade kajakerna for skilsmassofordon eftersom den bak skulle styra och den fram bestamma tempot. De 3 franska paren delade snabbt upp sig sa att ingen skulle behova paddla med sin partner. (Denna separation ledde till massor med kyssar kajakerna emellan mitt pa havet...) Vi litade daremot till var samarbetsformaga och satte oss i samma kajak.
Det gick prima! Vi var uppenbarligen valdiga talanger pa att paddla kajak. Abel Tasman National Park var vacker och vara lunchpauser ensamma pa paradisstrander med turkost vatten var ofta for bra for att vara sanna. Vi hade dock inte forstatt att vi under var forsta dag planerat (ovetetande) att ta oss igenom The Mad Mile... Den blasigaste och vagigaste och klippigaste delen av Abel Tasman. Paula som plotsligt fick uppleva att havet visst kunde vara kuperat och valdigt intensivt kampade hart och angrade att hon atit for lite pasta pesto... Med gemensam kamparglod och viljestyrka kryssade vi oss igenom klipporna och tog skydd pa ytterligare en paradisstrand. Vid narmare koll pa kartan insag vi att vi hade passerat nastan hela den galna milen och genast fick vi nya krafter att ta oss runt udden och in i Anchorage bay. Dar hade vi bokat in oss pa ett flytande hostel med inkluderad barbeque och frulle. Det var nice! Dock platsade vi kanske inte bland de ovriga lyxiga resenarerna som var vana vid fardigserverad middag och att inte behova diska. Vi sag det som en himmelsk lyx!
Nasta morgon var vadret prima och vi vaknade upp med forvanansvart lite traningsvark i armarna. Det svaraste var att fa ut kajaken ur skogen dar den overnattat. Nar vi val klarat det gjorde vi en elegant igangsattning fran stranden och paddlade ivag. Vi paddlade sa fort att till och med orienterar Paula tvivlade pa att hon laste kartan ratt. Helt plotsligt var vi framme for dagen, snabbare an beraknad tid for erfarna kajakare. Naturliga talanger som sagt! Vi unnade oss bad och Lunch (Wraps med ketchup eftersom vi glomt resten av fyllningen pa baten...). Sedan provade vi pa det spannande fenomenet vattentaxi tillbaks till Marahau. Vi hade inte bokat sa vid varje anblick av bat hoppade vi och vinkade som galningar till ett foretag sag oss och korde in till stranden. Det var roligt att aka snabb bat! Na rvi kommit i land forsatte baten att aka och vi insag att vi pa nagot satt hamnat pa en slapkarra, Vattentaxin var ett spannande fenomen som sagt. Vi fick skjuts anda fram till vart gamla kycklinghostel dar vi tog vart resterande pick och pack och tog oss tillbaka till civilisationen. (Om ni undrar vad som hande med kajaken, sa blev den ocksa hamtad av en vattentaxi senare).
Nu ar vara planer att njuta av sista tiden pa sydon och idag ge oss av upp mot Golden Bay och Farwell Split!
//Lisa och Paula
PS. Lisa ar lite besviken over att hon inte fatt nagra vasaloppsrapporteringar fran paret Bjork. Hoppas allt gatt bra! DS.
Kommentarer
Postat av: Mamma S
Jörgen Brink! Haha, vilken rolig läsning! Ni hittar då på att göra, tjejer!!!
Postat av: G-mor
Vilket samarbete och vilka naturbegåvningar! Äckliga Wraps bara era stackare!
Jörgen Brink? Han minns jag inte. Men kronprins Fredrik åkte på en lysande tid! För att inte tala om hertiginnan Kate Middletons lilla syster Pippa (hon med den berömda rumpan)som startade ett ramaskri här i Mora eftersom hon fick starta i 4:e startled utan att vara en "riktig" skidare. Det är grejer det!
PS. Carl Philip åkte skejtvasan och det gick riktigt bra för honom också.
Over and out direkt från Vasaloppets Mora
Trackback
