eastandaway

Duniden ar kant for Otagohalvon. Dit skulle vi! Potatissallad var gjord och vi redo men inte Lisas mage... Paula lamnade stackars Lisa och magen hemma och begav sig ut med loftet att de skulle gora samma resa nasta dag. Vi hade fatt veta att albatrossar bodde pa halvons spets, vilken ar den enda plats i hela varlden dar albatrossen bor pa fastlandet (Om man nu kan ta on NZ som fastland men men). Paula kom pa den ultimata (tjaa...) iden att ga till albatrosskolonin. Det avr langt, pa riktigt! Blasigt skulle det visst vara for att man skulle se dem och blasigt var det. Sa blasigt att Paula kunde kanna sina tajta jeans fladdra lite och val framme vid kolonin blev stor del av potatissalladen fiskmat da den blaste ur matladan. Paula stirrade lange och lyckades se tva albatrossvingar men ingen riktigt fagel. Blasigt var det dock, och kallt. Battre var det pa Sandfly bay dar solnedgangen var magisk och hon hittat sallskap av tva Schweizare att ova tyskan men. Pingviner sag vi dar, och sjolejon! sent kom Paula hem for att hitta Lisa och en battre mage nerkrypen under tacket och redo for att hora om dagens aventyr.

Glad mage och ny dag begav vi oss ut till halvon igen med massor av potatissallad och kakor. (Vi bada lider av nagot slags alvarligt Mariekex beroende och behover laggas in for avvanjning vid hemkomst. Tanker ersatta beroendet med bland annat min mormors bullar). Det var soligt och vindstilla. Paula berattade for Lisa att det till och med vid gardagens vinsforhallanden hade varit svart att se de massiva pippifaglarna. Vi stallde in oss pa att vi bara skulle pa en liten vacker utflykt. (Och vi planerade ingen tva timmar hajk som Paula dagen innan) Vi sag, trots vindstilla, mist 20 albatrossar och nagra pa ca 5 m avstand. Sa haftiga djur. Paula var lite besviken dock pa att de var en slags enorm fiskmas. (Eller Fladdermas som Lisa rakade utrycka sig och har nu etablerat ett nytt Paula favvo ord) Paula hade nog tankt sig att det skulle vara nagon ny sorts svart vit fagel. Men haftiga var de och vi satt lange och spanade innan vi gav oss vidare for att spana pa Pingvinerna. Vi traffade dar ett par alanningar. Paula fick en till aha upplevelse nar hon forstod att alanningar inte pratar som mumintrollet. Lite besviken blev hon... muminsvenska ar den basta! Vi gick alla utmed stranden och spanade pa pingviner. Alla spanade och Lisa sag dem. (Hon var sen snall och visade oss var de var sa att vi ocksa fick se) Paula sag inte ens det enorma sjolejonet som sag ut som en stock. De visade tanderna och skvatte sand pa henne och en alanning... Laskigt men haftigt. The Yellow Eyed Penguine ar den ovanligaste pingvinen i hela varlden sa vi hade tur!

Efter dessa aventyr var vi inte klara med djur och vart nasta stop skulle bli The Catlins langt ner i soder!

//Paula