eastandaway

Sitter nu i khao Lak (Stavar ofta som grannkatten...) valdigt solbrand och ser kanske lite ut som min nyinkopta vinroda klanning. Vi har haft en jattebra dag pa stranden och badat och latsas sufat pa vagorna. Lisa har varit duktig med kurering och undviker bad tills dess att hostan lagger sig helt. Men hur hamnade vi har da?! Jo vi satt oss ner alla 8 personer och diskuterade. Och diskuterade och diskuterade lite till. Aspekter som sjosjuka, strand, bat, buss, tag, norr, soder och kanske lite upp och ner.. En lang tid forflot och guidboken lastes flitigt. Beslut som innefattade allas onskningar togs och har bor vi nu i trevliga bungalows och njuter av det riktiga semesterlivet som kanske inte ar backpackers forunnat. Jag ser det lite som ett studiebesok att spana pa svenskar pa semester. Har koper man djungelvral, expressen, sylt, gott och blandat med mera pa supermarket och det kittlar lite irriterande i en packpackers ogon att inte lyckas resa ifran sitt hemland. Nar jag dock hittade mina Schweiziska (jag bodde i Schweiz forra aret for er som inte kanner mig sa bra) favvo halstabletter slappte jag pa mina importhatar principer och kopte skamset en forpackning... Mycket mycket gott!!! Kanske blir det en forpackning djungelvral ocksa... Men vart kommer vi ifran da?? Ton Sai beach behover helt klart en bra utvecklad beskrivning eftersom det ocksa var intressant pa manga satt. Ton Sai beach visade sig vara Thailands framsta klattrings strand och jag ALSKAR klattring. Overallt gick folk runt med klattringsskor och karabinerhakar. Paula stortrivdes i denna aktiva miljo da varken hennes talamod eller kansliga hud klarar av att ligga pa stranden hela tiden. Med klattring kommer ju ocksa vissa attribut som dreads och posiga byxor och slacklines och lite mer dreads och reagge musik och det hade jag nog inte riktigt fattat under min tid som klattrare i Schweiz.. Alltsa att man borde se ut som Bob Marley for att halla pa med denna underbara sport haha. Kvallarna pa Ton Sai spenderades pa reagge bar med live band. Dansandes eller slagna i Biljard av Rattviksligan Lisa och David.. Nar jag sedan sag en 1,5 meter land varan (!!!) ga over vagen framfor mig pa vagen till kusintraffen kunde jag inte halla mig pa marken langre och en klattringskurs bokades in pa annandagen. Antligen fick jag klattra igen och jag tyckte sa synd om Lisa som inte kunde folja med. Men det betyder ju att vi lar gora ett nytt klattringsforsok nar Lisa mar battre. Vi var fyra tjejer som begav oss pa kursen och vara Bob Marley kopior tilll klattrings guider var sa coola och inspirerande. Jag var helt slut nar jag val tog mig hem och har fortfarande traningsverk som kanns nar jag skriver pa datorn haha. Ska nog darfor sluta skriva nu och onskar er alla en trevlig kvall dar hemme efter stormen. Paula