Fyra dagar i gympadojjor

Så vi lyckades genomföra vandringens 67 km och ta oss igenom fantastisk natur och laa diverse kulinariska mästererk. Trött var de slagna hjältarna vid "hemkomst " men för att ta det hela från början : Första dagen var en enda lång serpentinväg uppför och uppför. Vi var duktiga och gick varken för snabbt eller för långsamt. Väl framme vid trädgränsen började det riktiga äventyret tyckte vi båda. Vidsträckta gräsytor åt alla håll och fantastisk utsikt öer den fjordliknande lake te anau. Vi tog oss till hyddan men gav inte upp för dagen. Vi skulle nu utforska de kilometerlånga grottorna Luxmore Caves. Att besöka grottor med en gymnast har en stark likhet med att besöka vitnamtunnlar med samma sort. Man känner sig som en stel skadad klumpeduns i sällskap av ett stiligt kattdjur. Grottorna var otroligt spännande!! Middagen gick dåligt. Att koka couscousgryta i en kastrull (alltså en endaste liten en ) var inte ultimat. När korven sedan rände fast och orsakade lytzendimma i hyddan ville Paula sjunka igenom jorden och hon trodde all si hajking heder var förlorad. Många kommenterade på maten och vi blev ett smärre samtalsämne som följde med ända till hydda nr 2... Dag tvåvar vår dag! Det regnade och vi klarade oss fin fint på alla bergskammar vi skulle vandra utmed. Vi trotsade vind och regn, bildade ett basläger och besteg Mount luxmore. Samt tog oss nerför en vindlande skogsväg till hyddan lagom till att Paulas regnkläder gett upp totalt. Det blev brasa och torkning. Sedan återvanns Paulas hajkingheder genom att hon fik lära en dansk att använda torrmjölk och att vi sedan åstadkom en delikat pastapesto! På vägen utmed en vacker flo till hydda nr tre började Lisas fötter ge upp. Till och med Paulas skavsårs immuna tassar utvecklade en gigantisk blåsa på lilltån. Lisas skavsår blödde... Skavsår till trots så hade vi en trevlig eftermiddag ed vår engelska vän på stranden till lake Manapouri. Självklart ägde enorm omplåstring rum morgonom därpå och den vackra vägen höll modet uppe nästan fram till Te Anau då flipfloppen fickersätta de skadade fötterna och i sakta mak tog de skadade hjältarna sig tillbaka till sin dusch, festmiddg och goda natts somn. Glada och stolta hade vi genomfört en av Nya Zealands great walks.

Kommentarer
Postat av: Erik B

Cool vandring.. såg ni inte några djur? Sen undrar jag varför man aldrig får se några foton?? :) hälsningar från Erik

2012-02-22 @ 07:57:50
Postat av: pappa A

Gott kämpat

2012-02-22 @ 20:23:00
Postat av: Mamma S

Härligt, tjejer! Bra gjort!! (men sa jag inte "skavsårsplåster!" ?) ;)

2012-02-24 @ 12:12:27
Postat av: Paula och Lisa

Mamma S; mänden skavsårsplåster, gasbinda och sporttejp som användes under denna vandring går inte att räkna!



Erik B; Vi såg djur! Alppapegojor med försmak för märkesskor. Vi ser redan fram emot bildvisning hemma hos er, då Lisa bjudit in till middag och spelkväll där. Det är därför ni inte får se några bilder nu. (och för att vi bara får tag på gratis oxh kassainternet

2012-02-25 @ 00:26:16
Postat av: Paula och Lisa

(just det ja, kassa) internet uppkopplingar.

2012-02-25 @ 00:27:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0